Här i Västerbotten finns en lång tradition av att inte prata i onödan. Särskilt inte med människor som man ej känner och om en okänd människa tilltalar en angående något som inte är akut livshotande så blir det rent av otäckt! Det måste vara en knarkare - minst. Om den talande personen dessutom kanske bär färgglada kläder och pratar så det hörs - då är det en befäst sanning.
Här i Västerbotten finns en annan tradition som det däremot sällan pratas om och det är STIRRANDET - på sådana människor som man tycker avviker det minsta från mängden. Hopknipta munnar och stora gloögon klistrar sig fast på objektet. Inga ord. Bara rent skärt stirreri och denna djävla tystnaden. I Indien stirrar man också - det kanske finns fler kulturella likheter mellan Indien och Västerbotten än man anar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar